Idag skulle vi ha sektionsdag. Möte på förmiddagen, följt av lunch och sedan bågskytte. Det sistnämda kan jag inte göra pga mitt handikapp. Men måste ha vänsterarmen helt sträckt och det är massa fipplande med pilar och båge. Det funkar helt enkelt inte.
Nu är jag ju dessutom i en period när jag psykiskt inte orkar med saker som är utöver det vanliga och jag har tyckt att dagen skulle bli jobbig.
På morgonen hade jag stora, stora svårigheter att ta mig samman och gå till jobbet. Det var så lockande att stanna hemma och slippa allting.
Fröken H sa till mig häromdagen att "Du måste vara egoistiskt när du mår dåligt och bara tänka på att må bättre"
Det kan dock vara svårt när man inte riktigt vet vad som jag mår bra av. Är det att smyga iväg från alla jobbiga situationer och slippa bli uppstressad eller är det att utmana sig själv, vara envis och utsätta sig för det man mår dåligt av?
Jag vet verkligen inte, men nu kände jag också att detta är något de tre nyanställda på sektionen har fixat och dåfår jag kämpa lite extra. Så 10 min före mötet kom jag till jobbet MEN satan vad jag mådde dåligt. Inte värkmässigt men psykiskt. Jag svettades och kände mig så liten och helt malplacerad. Jag fick t o m med lämna mötet en stund och var inte säker på om jag skulle återvända.
Men det gjorde jag. Lunchen var fantastiskt god och även om det var lite jobbigt med massa folk överallt så mådde jag bättre. Grillad tonfisk var inte fel.
Bågskyttet verkade vara jätteroligt för de andra. Att titta i 2 timmar på folk som aldrig skjutit innan var inte direkt upphetsande och Fröken J kom och frågade om jag hade långtråkigt efter ett tag. Vilket ska erkännas att jag hade. Det är tråkigt att inte klara av saker och när man inte är i form för övrigt heller så blir det inte bättre. Men de andra hade väldigt kul och det var det viktigaste.
Jag har varit där en gång tidigare, för några år sen och tittade på. Det var dock en svensexa, klockan 11.30 och jag var full så då blev det automatiskt roligare :).
Plus för :
- att jag är hemma igen
- att det var bra anordnat
- att maten var fantatiskt
- att jag orkade ta mig till jobbet
- att de på jobbet är underbara
- att jag är en kämpe som hatar att ge upp
1 kommentarer
E
29 Feb 2012 08:16
Ja fy fan fleddan... Jag lider med dig. Men Du är en kämpe... Och det är det som vinner i tiden... Jag känner igen alla dessa tecken som Du berättar om. Möts av dom dagligen, och som fröken H sa till dig, var egoistisk tänk på det hon sa. Det är du som mår bättre av att visa vem som styr i ditt hus. Du är omtyckt på jobbet, utanför jobbet, ta vara på det och använd det som elexir för livet, njut av alla vackra fina ord du får från tjejerna där på jobbet. Och kanske även den vackra bild du har framför dig när du pratar med dom. Sug på det och njut. Sedan vet jag att det inte är så lätt med alla plågor du har, jag har så många gånger svurit över denna bildrulle som ställde till det. Men men, Du vet var jag finns om jag behövs... Kram på dig Gubbe...
Kommentera