För några veckor sen hade jag väldigt bra veckor utan större smärta och humöret var bra.
Nu har jag åkt på en depression, alla tecken jag brukar känna igen finns där.
Imorse kröp jag bara längre och längre in uner täcket ju mer klockan blev och ju mer jag tänkte på att jag var tvungen att:
- Jobba
- Ta ut pengar
- Gå på massage
- Betala julfesten
Igår var jag hemma hela agen och orkade inte ens se på The Walking dead somjag ser så fort jag kan i vanliga fall.
Det är inte så att man blir på dåligt humör utan helt plötsligt är det bara den där känslan som inte går att förklara. Allt blir jobbigt på ett helt annat sätt och det kommer när man inte är beredd.
Jag lyckades dock ta mig till jobbet till 10.30.Jag tyckte det var för jobbigt att ringa och boka om massagentiden så det var enklast så.
Jag ska återigen ta tillvara på psykologens råd så jag tar mig ur det på snabbast sätt.
Ingen på jobbet vet, förutom Fröken H som jag nämde det för i förbifarten i ett mail. Hon är så söt. Hon sa att jag skulle försöka tänka glada tankar och så rabblade hn uppnågra saker och så kunde hon inte låta bli att avsluta med "och att jag är grym på frågesport". Hon har ju mosat mig i några veckor nu. Så jag skrattade i alla fall.
Det som gjorde mig mest glad var annars ett mail från en annan flicka i en annan stad där mailet började på svengelska. Det finns mig att le massa inombords!
Kommentera