Det har varit en svår och jobbig vecka med snöbollsfaktorn som grund. 
 
1. Jag har haft väldigt, väldigt ont.Hur och var är menigslöst att berätta för ingen fattar eller blir klokare för det.
2. Detta har gort mig extremt trött. Sömnig. Inte bara sliten och utmattad. På ett nytt sätt.
3. Jag har inte klarat av att gå upp på morgnarna. Måndag på jobbet 09.30, tisdag 10 och igår 11.30.
4. Jag har dock inte orkat visa det utåt, ganska enkelt dock när man knappt pratar med någon eller om man skriver med nån. Ingen kan se om man ljuger eller spelar vi dessa två tillfällena.
5. Jag har därför känt mig väldigt ensam, eftersom ingen vetat. Sen vet ju folk att jag har ont men ingen förstår efter  de inte kan förstå och det blir en ensam kamp på det viset.
 
Smärta -> Ensam i 5 snabba snöbollssteg och det är ju inte så att när man kommer till punkt 5 att man bara känner sig ensam. De 4 första punkterna följer ju med.
 
 
1. Ont (en skallning där gör ont)
 
 
2. Trött
 
3. Inte gå upp
 
4. Inte visa, oskyldig
 
5.Ensam
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej