Huvudet snurrar och kroppen ömmar som mest
Grannarna lever och skrattar på fest
Ensam med smärtan i sängen är jag
När natten nyss tagit över efter dag
 
Jag hör någon tappa på marken en vas
en flicka som inte vill gå på glas
Jag svarar och så får jag tröst
av denna flickans ljuvliga röst
 
Hennes bakgrund bär mörker men framtid så fin
Hon delar sin historia och dricker sitt vin
Allt känns inte längre så ensamt
Hon och jag har så mycket gemensamt
 
Vi pratar om djupet och om ingenting
sen stunden hon bad och jag sa: ja snälla ring
Vi varandra verkligen förstod
och jag, jag beundrar all hennes mod
 
Hon vet hur det är när ingen kan se 
för ögon glittrar och munnar kan le
Men bakom muren pågår en kamp
Där livet förvirrar och hjärtat får kramp
 
En ängel ringde och jag svarade glatt
Minuter blev timme och det blev natt
Hennes röst blir ett minne som i en sång
som jag bär med mig till nästa gång
 
 
 
 
 
 
 

1 kommentarer

Anonym

19 Sep 2017 10:23

En så fin dikt

Svar: Åh, tack snälla du :)
Freddie

Kommentera

Publiceras ej