Det var bristvara på män i min uppväxt. De man såg upp till var, förutom pappa fotbollsspelare och det var en bit upp i åren. Men när jag var liten minns jag inga män.
Jag började på nån förskola vid 2-3 års ålder, nån special lekskola för barn med handikapp. Där fanns inga män. I den riktiga förskolan, den i Sjömarken var det mantomt och när man böärjade skolan fanns där en lärare som var man, som jag aldrig hade. Magister Magnus. Men han fick spårlöst förbi. Träsjöldsläraren var man men det var inte så ofta man hade träsjöld på låg och mellanstadiet. Inte ens gymnastikläraren på denna 80-talets skoluppväxt var man. Hon hette Annelie. Mat-tanterna var aldrig Mat-gubbar.
Kompisars pappor fanns ju oftast, men de såg man aldrig till heller. De var aldrig hemma. Sjukgymnaster och annat löst folk jag var hos var också tjejer.
På högstadiet blev en del lärare män men då var man redan 15-isch och när man blir äldre så är det ju ändå, i mitt fall iaf, mest kvinnor man är intresserad av.
Var det så för alla på den tiden? Är det så nu med? Var är alla män när man är liten?
Kommentera