5 veckor är snart över. På onsdag är jag tillbaka på jobbet, om jag hittar dit.
Jag har försökt göra dessa 5 veckor så bra som möjligt. Ingenting är längre som det varit och det blir en jävla anpassning hela tiden för att mest ta sig igenom.
Denna semesterperiod har väl varit bättre än på några år tillbaka, även om det är små skillnader i helvetet.
Rent måeendemässigt så har jag klarat mig från ryggvärk och bara ett fåtal gånger har jag haft min yrsel. Detta pga att jag inte utsatt mig för mycket folk så många gånger.
Kraftig huvudvärk har jag haft 3-4 ggr men ingen hel dag och jag har lyckats tränga undan den till slut.
Det som har varit och är för jobbigt är vibrationerna och pulseringarna som färdas runt i kroppen som om den vore ett nöjesfält.
Jag är också enormt trött - Somnar fortfarande inte men skillnaden under ledigheten är ju att min dag då kan börja runt 12-13 istället. Men det påverkar inte tröttheten.
Jag har också haft synbortfall 2-3 ggr - senast för några timmar sen. Det brukar oftast vara på höger öga men nu var det vänster och jag lyckades inte känna av huvudvärken efteråt
Sedan har det tillkommit ett par nya småbesvär som i längden är utmattande också.
Men sammantaget ändå efter mina mått mätt, senaste tiden, en acceptabel semester.
Vad har jag då försökt göra?
Jag har som sagt vilat mycket, sovit länge på dagen eftersom jag somnat sent. Jag hade en kortare depression i början men inget har hindrat mig från att klara av att gå och handla 3 ggr. Jag har varit på Kransmossen några gånger och gått promenader, 3 ggr till har jag gått på andra ställen. Varit i solen. Jag har orkat kasta skräp, putsa fönster på den sidan som inte innefattar risk att ramla ut genom fönstret, att behöva vända fönstret ut och in från andra våningen. För svårt för mig och för mycket höjdskräck så de två fönstren var mamma här och hjälpte mig med.
Jag har tvättat och småstädat. Allt jag gör numera blir i små omgångar för det blir för mycket att klara annars.
Jag har lyckats ta mig iväg på 2 eller 3 fotbollsmatcher, tror det är 3.
Vi var i Dalsland en dag, liksom förra året. Jag märkte en skillnad och det var att jag blev tröttare i år, inte bara efteråt utan redan under resans gång. Men annars var det bra.
För första gången på år så lyckades jag bestämma och ordna upp en träff med någon. Jag blir stressad över förarbetet, att ta kontakten. Att bestämma hur, när och var. Denna gången fick jag depressionen mitt i den biten och var inställd på att lägga ner det. Men den fantastiska Fröken H wouldnt have none of that så till slut, nån vecka senare, hämtade hon upp mig här hemma och vi hade några timmar där det kändes som jag var som innan ett kot tag. Det var härligt.
Jag har spelat lite spel på nätet, såg lite friidrott men sen blev det för tröttande och sidta 4 dagarna såg jag inget. Sett filmer (en film tar 2-3 tillfällen att se eftersom det blir för tröttsamt att se en hel, oftast). Jag har läst info med tips om hur jag ska göra för att bäst klara av allt, försökt med avslappning (hatar att det sköna är omöjligt numera), tränat lite (ytterst lite), lagt pussel, haft frågesport och mailat mycket med Fröken J.
Försöker hela tiden känna av vad som är bäst att göra just där jag är i stunden. Är det fint väder men jag är supertrött då är det bästa att lägga sig. Jag måste prioritera rätt.
Jag äter ingen medicin för all jävla värk och elände. Tar huvudvärkstabletter nån gång ibland - det hjälper ändå nästan aldrig. Jag äter magnesium varje kväll, kanske är därför jag är så tilldragande,
Jag har verkligen ingen aning hur jag ska klara av att gå upp tidigt igen. Jag får fundera.
Kommentera