Med snorande näsa, frysande och lite huvudvärk traskade jag till min 13:e raka arbetsdag. Det har inte hänt sen oktober, tror jag. Men jag var inte i toppform. Vibrationerna/nervskadorna hade gett mig 3 timmars sömn.
På jobbet visade sig senare att ytterligare en person var sjuk så nu är vi åter 2 st i öppna landskapet och 6 sjuka i sektionen.
Iaf, när jag skulle in genom dörren vände jag på huvudet och såg en tjej som log väldigt åt mig. Det visade sig att det var en arbetskompis jag pratade med kanske 1 gång innan, väldigt kort. Hon skrattade och bubblade och vi pratade hela vägen upp och det var en fantastisk start på en tung dag. Jag fick berättade vad hon just hade gjort och hon blev jätteglad. När man ständigt är trött efter att aldrig sova tillräckligt så var detta energi som kommer vara guld värt hela dagen.
För övrig är ryggvärken lite bättre men nervskadorna med pulseringarna och vibrationerna för jobbiga. Men jag har iaf fått energi och väldigt tacksam för henne. Det betydde så mycket mer än hon anar.
Kommentera