Ryggen ömmar ut till axeln, jag ska senare på behandling. I lurarna sjunger Ida Redig om en liten värld av blommor. Framför mig ser jag. om jag lutar mig lite, folk spatsera på gågatan mellan hus med varierande färger. Vrider jag på huvudet ligger där en tjej och sover och sträcker på sig om vartannat. I alla fall gjorde hon det igår - innan hon gick upp  då jag såg hennes långa hår ramla ner för en naken kropp. Nu ser jag bara täcket. Hennes katt står och tittar ut genom fönstret lite då och då medan jag sorterar, hittar adresser och rättar felsummeringar om vartannat.
 
Himlen bjuder på sol , snö och moln och då och då tränger borrmaskiner från byggarbetarna vid ingången igenom Idas sång.
 
17:e raka arbetsdagen påbörjad. Jag kämpar som besatt.

Kommentera

Publiceras ej