Jag föddes för 45 år sen. Sen dess har jag levt. Redan där ser man tendens till ganska liten förändringsbenägenhet. Mitt handikapp har varit med sen jag föddes. Inga pluspoäng i förändring där. Jag har i år varit på samma jobb i 25 år. Det osar inte förändring. Jag har bott på samma ställe i 20 år, i år.
Jag har gått samma promenad fram och tillbaka 10 000 gånger ca, kanske 50 ggr har jag tagit en annan väg (jag vill ju ändå hem eller till jobbet så det finns inte massor att göra i vägförändring).
 
Jag har sett samma lag spela sen jag var runt 8-9 år. Men jag har sett många olika motståndarlag. Det får man ge mig.
 
Jag hade bara mitt handikapp att fightas med  till 2005. Sen skaffade jag mig whiplash och haft det i 12 år som ett helvete. Det var förändringsbenäget. Som om inte det var nog fick jag nervskador för 2 år sedan. Förändring så ini helvete.
 
Jag har så gott som slutat att lära känna nya människor - senaste gänget var de med Flickan Ovanpå och Fröknarna H och J. Det var 2010, tror jag. Också en förändring.
 
Jag sover väldigt lite. Innan sov jag mycket. Fast jag äter 90 % av mina frukostar, samma frukost. Jag lyssnar mycket på Orup, sen 1988  men å andra sidan har Fröken H givit mig massa ny musik som tar över.
 
Huvudvärken visar sig i masa olika skepnader, det är förändringsbenäget. Fast jag mår nästan alltid sämre än det verkar. Det är mest synd.
 
På tal om synd. När jag ser streamade  serier dyker det alltid upp små meddelanden och jag måste ha en jävla tur:
 
"Jag ser att du bor nära mig, vill du knulla? Jag bor ensam så vi kan vara hemma hos mig"
 
Att det bor så många nära mig som just vill göra det med mig!  Jag kanske inte så förändringsbenägen för jag brukar tacka nej och säga att jag bor också ensam men det är ingen som svarar när jag frågar samma sak.
 
Fast jag lägger lappar hos grannarna istället för att fega på nätet.
 
 
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej