Smärta och värk är egentligen signaler från hjärnan som påtalar fara. Har man kronisk smärta blir den gränsen för vad man känner lägre, hjärnan uppfattar snabbare att:
App, app, nu var det fara!!! Där kommer smärta till dig så du vet.
Det borde vara tvärtom. Att ju mer smärta man har ju mer blir man van den.
Är man normal så klarar man att skita i hjärnans signaler lättare men om man alltid har ont, alltid är jättetrött så blir det i längden mission impossible, hur mycket man än kämpar.
Jag lyckades i 5-6 månader hålla ryggvärken på någorlunda avstånd, trots huvudvärk, vibrationer, yrsel, trötthet osv, osv.
Men sen kom förkylning, som pågår i 2-3 dagar för vönnligt fölk, men en vecka för mig och en depression ovanpå det. Jag har inte somnat före 03 sen i onsdags.
Idag fick jag gå på behandling för:
Till slut orkade inte ens jag stå emot hjärnans signaler:
Fara! Fara!
Ja! Du kan fara åt helvete!!!!
Kommentera