En dröm i natt beskriver på drömmars sätt hur jag har det.
Det var en friidrottstävling och jag tittade på. I en vattengrav blev en tjej, 25-30 år, på körd av en bil bakifrån och fick lite ont i nacken. Jag gick fram, som en omtäbksam människa man är och frågade hur det gick. Hon svarade:
- Det gick bra enda till du slog rekord i höjdhopp mitt under mitt 100 meterslopp.
Sen fick vi åka med henne hem. Hon bodde på en jättestor gård med en stor hund.
Jag glömdes bort och satte mig i ett tomt rum i en fåtölj. Det blev ett jäkla liv med skrik och gap och jag reste mig o såg att det for kläder över hela tomten.
Så jag sprand ut och plockade upp strumpot, trosor och tröjor, lyckades också förhindra hunden att öäta upp nåt livsfarligt för hundar. Med hela famnen full av kläder mötte hon mig utrusandes, tog kläderna o sa:
- Stängde du av maskinen också?
- Nej? Maskinen?
- Ja, men det kan ju börja brinna annars!!!
Sprang runt hörnet och där var det lågor som började växade.Jag sprang ut mitt i lågorna som var upp till knäna och stampade o försökte släcka dem.
Från andra hållet kom hon o skällde ut mig för att jag lät det brinna.
Hur mycket jag än kämpar, försöker och gör allt jag kan, så får jag ingen uppskattning, jag får ingenting för mitt kämpande, ingen som byr sig om det. Kroppen ignorerar mig totalt och jag bara fortsätter och fortsätter och kommer ingenstans och jag måste släcka nya bränder hela tiden.
Drömmen var ett sätt att berätta för mig att det är så det är. På sitt eget och på drömmars vis märkliga sätt.
Kommentera