Annika N, Peter L och Fröken H har skrivit.
Fröken H, liksom Belma och Tova-Li har nu läst dikten nedan och givit mig otroligt fina ord. Fröken H, som ju är en del av hjärtat i dikten. Ni som läst bloggen under åren vet att hon givit mig så många stärlande låtar att lyssna på och ha nära mitt hjärta för att orka med dagarna.
Hon skrev alldeles nyss bl a att hon blev rörd av att läsa den. Det gör mig väldigt glad.
Andra som gillat dikten på FB är Bror, Lidén, Sjömarkenklassen, Helena, Sjömarkenklassen, Jeanette, Sjömarkenklasen, Satu, Sjömarkenklassen, Joakim, kusin, Annelie, kusin, Elisabeth och Jon.
Här är den och med det önskar jag en God jul!
Resan genom
På tåget mot en okänd plats
En plats jag aldrig varit
Som om tåget tar sats
och far dit jag aldrig farit
Träden rusar förbi
Som om de lämnar sin skog
Men ljudet mot rälsen ska förbli
Av det får jag aldrig nog
Mitt liv är som en turné
det lånar hundra år av jorden
Men mycket av det kommer ingen se
En liten del av mänskligheten kommer höra och läsa orden
Lamporna lyser, månen skiner
Och jag ser folk jag känner i det ljuset
Utanför fönstret hör jag blåsten som viner
Jag hör sånger inne i hjärnbruset
Tacksam för alla som hjälpt mig att
aldrig någonsin ge upp en milimeter
Tacksam för de liv jag förgyllt med skratt
med ork, energi och dumheter
Skogar, fält och en och annan by
Dyker upp och försvinner utanför tågets fönster
Varje stund är som ny
Minnen, nuet och framtid blir till mönster
Tågets resa gör att jag sover bort en stund
Så avkopplande innan tåget ska bli till buss
När jag vaknar är månen helt rund
och speglar sig i en vattenpuss
På bussen, på vägar så smala
med skogen så nära,tätt inpå
Orden från minnena är så verbala
Jag hör trummorna slå
Ute är det så svart
Träden ser ut att sluka vägen
Så vi till slut inte kommer någonvart
naturen verkar så benägen
Som sången av Enrique
Minns du när han skapar
orden i sitt låtskrivarrike:
Aunque corras, te escondas no puedes escapar
De orden passar känslan inom mig
En känsla långt ifrån ny
Även om du springer, gömmer dig
kan du inte fly
Smärtan som sitter i mig
den för alltid stannar kvar
Den har inget liv i sig
Den tar inget ansvar
Bussen kommer fram till resans slut
Du skall möta mig där
Jag ser dig redan innan jag kliver ut
och jag minns varför jag blev kär
Det var vinter över ån
Det var Winnerbäck
Hon var därifrån
Och jag skrev dikter i bläck
År senare var jag smärtklädd
Jag ville ta mig ur
Jag var vilsen och rädd
jag ville men visste inte hur
Jag fick otroligt stöd
av många änglar nära
De gav mig kärlek och glöd
värme och styrka att bära
Jag fick en Fight Song,
och jag fick Johnossi och Krunegård
choklad och nallar dagen lång
en mäktig, stärkande vård
Vad tänker du på, säger hon och ler
Jag svarar: På framtiden, om vad som kommer hända
Flickan från Winnerbäcksland på mig ser
Samtidigt som jag ser bussen vända
Det där är så typiskt du
Säger hon, som om du redan varit där
Jag ler och säger, det har jag faktiskt varit nu
Men visa mig din plats nu för jag har ju aldrig varit här
Från landsbygden hamnade vi i stadens brus
åt på restaurang och Blackmore Nights stjärnor föll
ej längre i Winnerbäckslandets ljus
men ett musikgrepp som mig stadigt höll
Chefen sa, åter i framtiden där
arr vi saknar dig så
Du ska ju vara här
och oss glada få
Bosnien over, over and over
På dagarna alla snälla ord, de vägrar att tiga
På nätterna, när jag ligger och sover
besöker de mig i drömmarnas liga
Efter nattens besök i staden, hon och jag
En lång nattlig promenad
Det var närmre till nästa dag
När vi lämnade en stad så glad
Vi gick förbi de dödas hem
Gravarna stod på rad
Klockan närmade sig fem
och bakom oss såg vi bara sillhuetten av vår stad
Det påminde om sånger av Melissa
sånger som ännu inte fanns
Hon sa, du gör det igen och började fnissa
och vi dansade Vår sista dans
Vi somnade tätt intill
Om några dagar gick tåget hem
Tåget lämnade, stod ej länge still
och jag tänkte: Vem lämnade vem?
I framtiden, änglar fortsatte mig bära
jag vet inte varför jag haft sådan tur
att de flugit och kommit mig så nära
jag vet verkligen inte hur
När jag besöktes av döden
Så fanns hon där, hon som föddes efter jag jobbade min första dag
Hur kan hon hitta fram under åren och rädda mig i nöden
Det förstår inte jag
Tåget rusade åter fram genom natten
I huvudet levde alla minnen
Värmen, kärleken och skratten
Upplivade alla mina sinnen
Jag åkte aldrig tillbaka till Winnerbäcksland
Men han sjunger för mig när det är rätt väder
Musiken hjälper mig att tillfälligt klippa smärtans band
när Nothiing else matter
Man must dance, säger Johnossis sång
Så jag tittar upp från detta hål
och tar ett stort språng
för Pink säger it´s a Trustfall
