freddiehigh

Jag har nog lyckats bli lite mer förkyld igen då jag hostar mer och känner av både näsa och hals. Trodde det var över men tydligen inte.

 

Gårdagen slutade med att NG hörde av sig och idag började med ett långt mail från Fröken J så de lindade in natten på ett fint sätt.

 

Jag var förresten ute med Owen strax för 5 imorse och det var lust och varmt, fågelkvitter och inte en människa ute. Det var rätt ljuvligt. En stund tänkte jag att så här vill jag ha det men.... vilka skulle då linda in natten åt mig?

De tre senaste dagarna blev en stor besvikelse. Vi får se om helgen kan ge lite positiva öerraskningar.

 

För ett tag sedan skre jag om att jag då och då lysnar på ett antal låtar som en tjej skickade till mig och jag har också hört henne sjunga live.

 

Så när hon idag sände mig ett youtubeklipp blev jag jätteglad.Min spotifylista kom ju igår men om hon hade funnits på spotify hade det blivit en ny etta för jag har lyssnat hela dagen.

 

Det här är ett projekt arbete för skolan... och hon är 16 år. Jag vet inte va fan jag gjorde när jag var 16 men inte jobbade jag mot mina drömmar eller visade upp någoting jag verkligen var bra på.

 

Jag älskar när människor som är duktiga på något kan, får och vill visa upp det och är det unga människor ännu bättre.

 

I alla fall. Det här tycker jag väldigt mycket om som redan framkommit och jag är mycket imponerad. Hade jag varit så duktig och kreativ inom något som 16-åring hade mycket kunnat vara annorlunda.

 

Här är hon:

 

 

 

 

Idag gick jag upp 11. Jag var hemma längre för att dagen inte skulle bli för lång för Owen eftersom jag skulle på fotboll efter jobbet.Kom till jobbet 12.15 och jobbade till 14.30 då det var akunpunktur.

 

11 nålar varav en gav en smärta som var helt horribel. Fullkomligt hemsk. Jag har och har haft ont även idag, både i rygg och axlar och det känns förlamande på nåt sätt.

 

Tillbaka på jobbet 15.45 och jobb till 17.30 och jag har verkligen jobbat i kanonfart. varav 120 ärenden på55 minuter vilket kändes bra. 

 

Sedan fotboll där Elfsborg vann med 6-0 i kylan. Nu hemma med en enormt värkande rygg fortfarande och med en ny spotifylista igen....  Nu tar de igen senheten förra gången.

 

Jag hittade Orups gamla duett med Kayo från skivan han skrev åt henne.Det räckte långt på artistlistan.

 

1. Kayo+Orup – Vart du än går (-,-,-,-,-)
2. Imagine Dragons – It's Time (-,5,7,3,1)
3. Metallica – Master Of Puppets (-,6,9,18,19,17)
4. Lady Gaga – Marry The Night (5,8,12,3,16)
5. Lars Winnerbäck – Elden (9,-,-,-,-)
6. Lars Winnerbäck – Hugger i sten (10,-,-,-,-)
7. Jamie Meyer – Young Again (-,-,-,-,-)
8. The Script – Six Degrees Of Separation (19,16,6,16,12)
9. Melissa Horn – Jag saknar dig mindre och mindre (-,2,14,-,-)
10. Cascada – Glorious - Video Edit (-,-,-,-,-)
11. Johnossi – Man Must Dance (-,13,15,11,14)
12. Cascada – Summer Of Love - Video Edit (-,-,-,-,-)
13. The Script – If You Could See Me Now (3,7,1,4,2)
14. Melissa Horn – Med ena foten utanför (6,18,17,19,-)
15. Sophie Zelmani – If I Could (7,17,10,13,17)
16. Melissa Horn – New York (-,10,19,-,-)
17. AWOLNATION – Not Your Fault (-,3,2,14,-)
18. Orup – I Should Be Happy Instead (-,19,20,-,-)
19. AWOLNATION – Guilty Filthy Soul (-,11,4,6,-,-)
20. Ankie Bagger – Where Were You Last Night (-,14,11,-,-)

Idag blev en sågott som identisk dag som gårdagen med enorm värk och ännu mer att göra.Sådet jag fickgöra var att gå in imig själv och bara stänga ute allt annat. Jag lyssnade på avslappningsmusik för att försöka  fokusera på det jag skulle göra och inte på att det gjorde väldigt ont. 

 

Min primära arbetsuppgift gick bra. När jag har såhär ont försöker jag se det som ett tv-spel med 4 världar (inkorgar). De fylls på i en otroligt fart av ondska. Detta sker oavbutet under dagen. För några veckor sedan hann  jag få bort all ondska från EN värld dagligen medan de tre övriga världarna bara fylldes på. Idag var första gången på länge som jag hann stoppa all onska i värld 3.Värld 4 ligger ännu orörd av den tappra prinsen, dvs undertecknad. Men jag har gjort ett hästarbete på sista tiden.

 

Det som stör är min sekundära arbetsuppgift. Det som läggs in i mitt postfack.Idag gick det nästan inte att gåut det ur postfacket. Så mycket var det och detta i en tid när det overhopas av ondska i det somär mest bråttom med.

Hade detta int e kommit hade jag lätt kunnat rädda delar av värld 4 ocksåmen jag tänkte att blir det lika mycket av det sekundära arbetet imorgon så blir det ett helvete så jag kände att jag var tvungen att ta tag i lite av det också och fick bort 2/3.

 

Som ni ser, tv-spel och avslappningsmusik.Jag får vara kreativ för att orka med dessa dagar. Det enda jag inte stängde ute idag var frågesporten med Fröken H. Jag hade inga samtal med någon idag förutm den stora höjdpunkten under dagen och avslutningen på densamma: Min  lilla syster hälsade på mig på jobbet. 17 år gammal är hon inte så jävla liten längre. Hon är så gullig och söt, otroligt rolig och snäll. Hon är alltså lik mig.

 

Jag fick ett ord i huvudet när jag jobbade i måndags såjag vartungen att skriva en dikt samtidigt i huvudet.

 

Idag vaknade jag med stor värk i framför allt axlarna både uppe på och på framsidan och det har verkligen suttit i hela dagen och gjort dagen högst besvärlig. Tycker det är jävligt orättvist att behöva vakna med det för då är jag ju liksom chanslös från början. 

 

Jag isste att hela postfacket varfullt med aker sominte är lika viktigt somdet jag jobar med stenhårt just nu men ju mer det blir ju vidrigare blir det att ta tag i det sen så jag gjorde det direkt när jag kom, vilket var sent idag. Men ett hårt arbete med axlar som sved av smärta gjorde att det blev klart på en timme. Sen vardet dags med det riktiga arbetet. Jag fick ganska snabbt klart för mig att m jag ska överleva dagen utan att skrika av smärta får jag nog först och främst tänka på mig själv,  vilket är helt fel tidpunnkt på året. Men jag bestämde att jobba så kort tid som möljigt men på den tiden verkligen jobba så hårt det gick smärtmässigt. Och jag fick ner antalet en bra bit  och glad att vara hemma. Ville värken gå bort också jag orkar använa armarna så vore det bra.

 

Listor!

 

1. The Script (4,2,2,1,1)
2. Orup (2,3,7,6,4)
3. Denace (14,-,-,-,-)
4. ItaloBrothers (7,5,1,2,7)
5. Metallica (9,11,16,15,14)
6. Jamie Meyer (-,-,-,-,-)
7. Sister Hazel (17,13,-,-,-)
8. Robyn (18,-,-,-,-)
9. Stars In Stereo (19,14,10,-,-)
10. Blackmore's Night (-,-,-,-,-)
11. Sophie Zelmani (12,9,11,13,11)
12. AWOLNATION (3,1,6,5,-)
13. Lars Winnerbäck (-,-,-,-,-)
14. Lady Gaga (6,6,13,12,8)
15. Melissa Horn (1,4,14,-,-)

Det var en bra dag idag,trots att ryggen värkte så lyckades jag ta mig igenom dagen och gjorde massa ärenden idag, vilket var bra för jag såg när jag gick hem att i mitt postfack hade det kommit en drös med andra arbetsuppgifter som jag egentligen inte har tid med just nu. Men det problemet imorgon.

 

Folk ville vara sociala med mig idag och jag mår bättre så det funkade kanon. 

Fröken H skrev först och frågade hur jag mådde och om jag haft roligt på festen. Hur kunde jag inte ha det med bla henne som sällskap? Hon var glad att jag var med.

 

Sen skrev NG och påminde om att hon fanns.

 

Frågesporten upptogs igen efter att den legat nere i nästan 2 månader efteratt jag inte orkat engagera mig. Jag var något trög i starten och förorade med 2-5 mot Fröken H.Tur då att Fröken H inte bara är trög i starten utan trög rent allmänt så det hinner vända.... (Det där kommer jag få äta upp...)

 

Sen kom S och pratade och gjorde dagen bättre. Något senare kom Flickan Ovanpå och pratade glatt  innan det var dags för NG att komma och prata. Egentligen skulle hon prata med chefen framför mig men det är ju lätt att gå fel när det:

 

1.Sitter en snygg kille som jag bakom.

2.Sitter ett chefsämne som jag bakom.

 

Lätt att banda ihop och bli förvirrad.

 

Hon kan ha varit hos chefen först och sen varit gullig nog att komma till mig och prata efteråt. Kan ha varit så. Allt beror på hur man ser det.

 

 

 

 

 

 

Det var den kortaste helgen på länge. Om man ser till att jag lämnade mina arbetskompisar ca 02.00 i lördags och gick till jobbet idag 05.25. Men nu ska det jobbas, bortses ifrån att ryggen gör lagom ont och bara göra mitt bästa med hjälp av musik.

 

Det var en verkligt härlig promenad hit och det kändes som när Fröken J och jag tog våra förejobbet-promenader förutom att nu var det bara jag så gott som, som var ute.

Det har varit varmt ett par dagar, inte överdrivet varnt. Men tillräckligt fö ratt Owen redan på morgonens korta promenad flämtar rätt kraftigt. På det sättet märker jag att han är sämre, att hjärtat inte riktigt hänger med.

 

Nåt annat som inte riktigt hängt med är Spotify, då det inte kom några listor förra veckan, lite tråkigt. Frågan är vad som händer med nästa listor nu när jag varit lite musikslö sista dagarna.

 

Ryggvärken däremot,den har jäklar i mig hängt med i helgen så jag får väl vara glad över det lilla som vill hänga med mig...  Jag får se vad jag kan göra åt det. Igår var jag alldeles för trött föratt göra något vettigt alls.Jag poängterar "TRÖTT"  och inte "BAKFULL". Visst hade jag lite huvudvärk ett tag men det var ju ingenting mot vad jag är van vid.

 

 

Det känns som att jag har mycket att skriva.  Det första är att för några dagar sedan kände jag att depressionen är borta. Jag vågade dock inte riktigt tro på det eller berätta det förutom för en person. Hon vet vem hon är.

 

Jag var med på festen. Jag förfestade med Janne ett tag och sen även en annan kille. På väg upp till själva festens förfest pratade  jag med en tjej som tyckte det var fantastiskt kul att jag var med.

 

NG hade haft koll på mig under dagen och skrivit till mig och fått mig på bra humör. Jag har inte sett henne sen dagen där hon ville komma och prata med mig för nästan en månad sen, så när hon är den första jag ser i  rummet som är full av människor och hon ler glatt mot mig när hon ser mig  så blir jag väldigt glad,  jag vet inte men det betydde verkligen massor. Vi pratade inte men det var något annat som gjorde att vi kommunicerade på nåt sätt.

 

Det blev tävlingar i lag. När  Fröken H och jag  gick vår promenad häromveckan och hon tog upp festen och sa att "du får prata med S så han mixtrar med lottningen till bordsplaceringen så du får sitta med nån jättetrevlig så svarade jag "Det spelar ingen roll vem jag sitter med, jag kommer inte gå ändå". Hon sa då "Inte ens om du får sitta med mig?". Varpå jag svarade  "Nja, det skulle väl vara det i såfall"

 

Det verkar lite misstänkt men Fröken H och jag kom i samma lag och vann tävlingen och laget satt ihop vid maten och jag hade henne mittemot. Hon hjälpte mig med att lägga på mat från buffén och hon var bara allmänt sådär bäst som jag under dessa år fått uppleva att hon är mot mig. Kort sagt hade jag skittur vare sig det var mixtrat eller ej.

 

Jag fick prata med Mr Bear som sa att han saknade mina månatliga inlägg som jag skrev i ett antal år för många år sen. Det var roligt att höra igen för jag vet att de var väldigt uppskattade.

 

Jag fick berätta för Daniel-san att jag saknade honom på min avdelning. Han är världens snällaste.

 

Sedan kom Flickan Ovanpå och pratade och vi pratade länge och hon sa att det var väldigt roligt att jag kommit och jag fick åter berätta att hon betytt mycket för mig. Hon är verkligen skitsnäll.

 

Sedan kom NG och pratade. Man kan säga såhär, hon började jobba för några månader sen. Även om detta bara var andra gången vi sågs pch pratade på en månad så är hon den jag haft mest kontakt med på andra sätt  under dessa månader. Det finns många orsaker och många personer som hjälpt till att korta ner min depressionstid. Men NG är den största orsaken. Ska jag vara ärlig förstår jag inte riktigt hur det gick till eftersom jag bestämt mig för att inte börja lära känna någon ny. Men hon köpte nog inte det, jag antar att hon tycker  om mig och det är jag oerhört glad och ödmjuk inför. Men jag kan inte förstå varför folk som inte känner mig, så fort börjar bry sig så som hon gör och såsom Fröken H gjorde direkt. Men igen är jag oerhört tacksam.

 

NG och jag pratade ett tag och jag märkte verkligen att jag saknade att prata med henne i liv 1, (vårt språk), eller på svenska: ansikte mot ansikte. Jag vet att hon verkligen tycker om det hon gör nu och att sitta en våning upp men i mitt egotänk så längtar jag till hon hamnar bredvid mig igen.

 

Festen tog slut och några stycken av oss (7) fortsatte och satt på en uteservering och jag hade fortsatt Fröken H mitt ermot mig och jag var hemma vid 2.

 

Ryggen värker en massa men jag är väldigt glad för att depressionen är borta och för att jag är väldigt stark som klarar av att hantera allt jag gör. Och jag är tacksam för människor som frågar hur jag mår. S kom direkt bort till mig idag när han såg att jag kommit och jag såg att han tyckte det var skoj. Tacksam för NG som hade koll på att jag inte kom förrän lunch fast hon inte sitter på samma våning och att hon hörde av sig direkt när jag kommit.

 

Tack alla för att ni hjälper mig kämpa, tack för att ni låter mig gnälla och vara jobbig, tack för att ni bryr er och tar hand om mig.

 

Livet är märkligt. Ibland undrar jag varför jag jag måste utstå all smärta dagligen, ibland undrar jag varför en underbar tjej som knappt känner mig börjar bry sig och tycka om mig som hon gör.

Fortfarande massor att göra i en aldrig sinande strid av arbetsuppgifter. Det ökar snarare. Arbetsdahen blev lång därmed men det funkade bra trots att ryggen inte känns i närheten av bra. Å andra sidan  har jag försökt tänka att jag inte haft huvudvärk så ofta på några månader. Lyckas jag lura mig själv på det viset häpnas jag när  ryggen nästan går av. Överpositivitet kallas det.

 

Många ville prata med mig idag och den snällaste, sötaste Fröken H kom med massa godis som skulle funka som medicin. Nu har hon och jag innan kommit fram till att det är Fröken H själv som är min bästa medicin. Men detta var fantastiskt gott.

 

Vad som än händer imorgon, om jag går på festen eller inte, så ska det bli jäkligt kul att igen dricka massa öl och snacka skit med Janne innan.

 

En sak angående festen är att två av de jag tycker väldigt bra om är med och anordnar festen. Nämligen S och Flickan Ovanpå och båda har pratat med mig om festen de senaste dagarna.

 

Jag vaknade med massa värk idag,vilket försenade jobbankomsten men jag var där före 9.

 

 

Min minichef skrev och undrade hur jag mådde under förmiddagen.

 

NG skriver så ofta och gör massor  för att visa att hon bryr sig  och även om det var jag som skrev först idag så var hon den som fick mig att kämpa på och le under dagen

 

Det var masage idag och det var väldigt skönt under tiden. Nu gör det dock ont igen.

 

På hemvägen gick jag förbi Jannes hus och ser honom jobba i trädgården. På mina snart 22 år på jobbet har jag där inte sett honom jobba nån gång men när han är ledig - då jobbar han. Så.. ledig på jobbet och jobbar när han är ledig. Jag blev bjuden på några öl och det var ju en perfekt avslutning på massagen och vi hade skitkul som vi alltid haft. En rolig grej var när en vindpust välte en ölburk. Jag har fan aldrig sett nån reagera så fort som han när han fångade upp den. Hade det varit en jobbgrej hade han inte reagerat ännu.

 

 

Det fick upp för mig att han bara har ett år kvar att jobba, vilket kommer minska min trivsel på jobbet ytterligare.

 

På hemvägen gick jag samma väg som Fröken J och jag gick alla våra prmenader och det gjorde mig också ledsen och fylld av saknad. Så sent som igår fick jag för mig att hon skulle komma runt hörnet och le åt mig.

 

 

På fredag är det fest, den festen jag sedan lång tid kännt att det blirsvårt att medverka på.

Nu har jag bestämt att jag går så långt att jag förfestar med Janne. Det är allt.

 

Så det spelar ingen roll om man är en lång, snygg, ung och snäll NG som testar övertalning eller en Fröken H som jag faller och tappar hakan för (ni som läst bloggen några år känner till historien). Det ska vara en gråhårig snart pensionerad man som i alla fall får mig på förfest.

 

 

Lika intensiv jobbdag idag, skillnaden var den att jag pratade inte med någon idag och fick ingen belöning med 9 nålar i kroppen när jag var klar. Däremot fick jag gå hem och tvätta och då passade jag på att dammsuga lite.

 

Hostar ännu och ryggen berättar dagligen spännande historier för mig att den lever.

 

Jag kom på en ordvits häromdagen.

 

I alla fall funkar den lite bättre i talform än i skriven men ändå:

 

 

 

 

 

Sorry..jag kan inte hjälpa det. De kommer ju automatiskt

Det blev en intensiv arbetsdag då inkorgen fyllts på gigantiskt under helgen men jag lyckades få undan ca 600 ärenden vilket var riktigt bra gjort med tanke på att jag fick börja dagen med en annan arbetsuppgift och sluta dagen med akupunktur.

 

Men jag hade riktigt bra flyt och inte ens ryggvärken stoppade mig. Nålarna stoppade dock mig senare för idag  sattes in 9 nålar. Jag kan räkna upp några saker som är skönare fast å andra sidan är 9 nålar omvridna skönare än min dagliga värk.

 

Mycket musik höll mig sällskap och skapade bra rytm i arbetet. S var och pratade en liten stund och en snäll flicka på våningen ovanpå stannade också till hos mig. Annars var det full fokusering på jobbet.

 

På tal om Flickan ovanpå. Orup från 1996:

 

Det talas ofta om änglar som kommer in i folks liv ett ta, är just änglar som tar hand om den människan ett tag för att sedan flyga vidare  till nästa människa som behhöver dem.

 

Inte vet jag om det är så det funkar men ser jag tillbaka på mitt liv så har jag fått hjälp av två kategorier människor. De som kommit in i mitt liv och blivit kvar och de som kommit in en stund för att sedan försvinna. Var de änglarna?

 

Angel dök upp sista året på gymnasiet och i en period när jag var rätt ensam och vilsen blev hon den jag umgicks med nästan 24/7 i tre års tid.

 

Av olika anledningar gled vi isär och då kom Johanna in som städerska på jobbet och vi umgicks massor i tre års tid.

 

Caroline var en de största anledningarna till min satsning att ge ut en diktsamling. En fd arbetskompis som var en av de som fick mig att vara hemma på jobbet.

 

Åsa, som tog mig med ut på långpromenader med våra hundar och var en stor del till en tid på jobbet som var den absolut galnaste och roligaste.

 

Karin, träffade jag på nätet. Kanske var jag hennes ängel. Hon var sambo, gravid och olyckig. De senaste jag hörde för längesen var att hon då var mamma och glad :).

 

Ann, det största mysteriet i mitt liv.Vi träffades också på nätet - fast vi var inte obekanta med varandra sen innan då vi i 9 år gått i samma skola  utan att nånsin pratat med varandra. Vi hade umgåtts i 8-9 månader när hon ringde en dag och ville hitta på något. Jag kunde inte och vi bestämde att hon skulle ringa tre dagar senare. Hon ringde inte  och hon svarade aldrig mer i telefon.Jag ringde på hennes dörr  en gång för att få nåt svar. Hon öppnae bara med liten springa och jag såhg att hon var helt förstörd. Hon sa att hon ringer när hon mår bättre.Det var sista gången jag såg eller hörde av henne.Jag har ingen aning om vad det där var. Otäckt.

 

Helen, hon kom på min fest oanmäld. Hon var en kompis till en kompis. Vi pratade massa den kvällen och en vecka senare stod hon utanför min dörr. Vi umgicks i kanske 2-3 år.

 

Marie och Marie, de galna 20-åringarna som under några års tid blev mina riktig bra vänner och de gorde verkligen mitt liv til en glad plats, 12-13 år sen nu.

 

Suss, Rotweiler-ägarinna med en pojkvän eller ex (det var alltid svårt att veta) som var halvknäpp, enligt henne. Vi träffades ute med hundarna  och vad jag minns så var både hon hemma hos mig och jag hos henne. Jag var nog hennes ängel för hon kom och gömde sig här en gång.

 

Winny hade jag många samtal med och en av mina bästa vänner på jobbet under en period innan hon efter 4 år flyttade till Kanada.

 

F.  Jag var nog hennes ängel även om hon var som en ängel. Jag vet inte va det skulle funnits för anledning att ta hand om en 14-årig tjej och på nåt sätt lyckas förhindra henne rån att begå själmord om det inte varit meningen från början att jag skulle funnits där för henne.

 

Tony var tillfälligt anställd, hade socionomutbildning, han kände den psykologen jag började gå till. Han har mycket vettigt att säga som hjälpt mig.

 

Micke, jobbade i 3-4 år hos oss innan han flyttade vidare och med ett stort hjärta var han en viktigt del då.

 

E, den nästan 20-åriga flickan från förra sommaren som bestämde att hon ville ha mig i sitt liv ett tag. Som ängel räcker 3 månader.

 

När jag mådde som sämst efter värk och kamp mot nedstämdhet och allt så träffar jag den person som på så många sätt är lik mig i saker som då är viktiga för mig. Det kan heller inte vara en slump, eller? Hon finns där och säger de snällaste saker när det behövs, de mest fåniga sakerna när det behövs, hon tävlar med mig i ämnen som ingen annan skulle tyckt vara roligt,hon tar med mig ut stjärnklara nätter och lär mig om rymden, hon ger mig en blick som får oss båda att falla i gapskratt och hon får mig att må bra. Sen drar hon vidare efter ett par år. Fröken J.

 

Det har alltid funnits någon med mer eller mindre påverkan på mig. Det finns de som är där alltid och det  finns de som kommer och går. Det har alltid kommit nån ny när någon försvunnit.

 

Idag? Här och nu? Jo, även idag finns det någon som jag skulle säga platsar. När man bryr sig sådär extra och tar sig tid att göra det även när det verkligen inte förväntas då är man en sån person. En sån person  finns även idag.

 

Så visst. Änglar. Tur. Slump. Förutbestämt. Glad över dem är man i alla fall, vad de än beror på.

 

Jag tycker förkylningen är något sämre igen då halsen börar göra ont vid sidan av hosta och snorighet. Hoppas det ger med sig snart.

 

Förövrigt  vilar jag mest dåjag inte ar någon energi till något annat ändå.Funderar på om man inte skulle bli fotbollsspelare...Verkar inte vara direkt svårt . Den här hade jag gjort lika bra.

 

 

Vad som händer denna målvakt har jag inte en aning om. Helt otroligt!

 

 

Kan de så hade jag kunnat....