Avsked är väldigt jobbiga. Idag kom då avskedet av Fröken J. In i det sista försökte jag att inte tänka på att det var sista dagen men vid avskedskramen och efteråt var det bara tomt och väldigt ledsamt och det tårades i ögonen långt senare.
Som sagt, hon har haft så stor del i att jag orkat kämpa mot smärtan och allt runtomkring så jag förlorar nåt mer än bara henne.Det blir tufft att se henne tomma plats gång på gång och veta att hon inte kommer tillbaka. Jag måste orka motivera mig och kämpa utan hennes hjälp. Ja, jag är ledsen just nu.
