Avsked är väldigt jobbiga. Idag kom då avskedet av  Fröken J. In i det sista försökte jag att inte tänka på att det var sista dagen men vid avskedskramen och efteråt var det bara tomt och väldigt ledsamt och det tårades i ögonen långt senare.
 
Som sagt, hon har haft så stor del i att jag orkat kämpa mot smärtan och allt runtomkring så jag förlorar nåt mer än bara henne.Det blir tufft att se henne tomma plats gång på gång och veta att hon inte kommer tillbaka. Jag måste orka motivera mig och kämpa utan hennes hjälp. Ja, jag är ledsen just nu.
 
En liten pojke satt och dinglade med benen högst upp på bron
Härifrån såg han allt, det var hans tron
Över ängen och genom grinden
Bortom träsket, förbi linden 
De små, små benen hade sprungit där så många gånger
medan i hans huvud det ekat elaka sånger
Här kunde ingen honom nå
Inte sparka eller slå 
Här fanns ingen som matchade hans like
Det här var bara hans kungarike
 
 
Fotboll idag var en upplevelse i kyla och regn och jag räknar med att tina upp om någon vecka.
Annars är detta ingen vecka jag ser fram emot. Försöker fortfarande inte tänka för mycket men nu är det bara två sketna dagar kvar  innan Fröken J är borta.
 
Jag visste inte vem som skrivit texten till denna låt men jag blev inte förvånad när det var Sveriges mest uttråkade och överskattade artist Jocke Berg. Han låter alltid som det tråkigaste som finns är att sjunga. Men visst, han är säkert duktig och med denna låten (och även någon annan Kentare) får han min uppskattning. Och nån som kan göra så många människor glada är alltid värd respekt.
 
Och texten " livet är meningslöst, vem bryr sig?" kan man köpa.