Kapitel 4

Han borde träna.  Alltså, ni som sett Freddie vet ju att han inte behöver träna för musklernas skull. Han tränade mer för att spana. Innan tränade han hemma. I duschen -  men vid en piruett hade han slagit i tån i duschstången nåt så oerhört att foten sprack och han svimmade.

”Fan va begåvat”, tänkte Freddie. SÅ arbetar ett profs.  Proffss?  Prost?  SÅ arbetar jag!

Nu kopplade jag detta till en historia om det jag skrev om i första kapitlet. Det hade aldrig Beck kunnat göra när han skriver sina böcker. Klasskillnad!  Klas skillnad? Va fan har Klas med att göra och vem är Klas?

FAN…boken suger pärongpung!!!

Jag ska skriva av en annan bok som redan är skriven. Då blir min bok fylld av förutfattade meningar. HAHAHA . Jag är ju för jävla rolig. Synd att ingen bryr sig. Jag är ju rätt charmig också - när jag är ensam.

DÅ:

Sydamerika är ju ett land för fan! Då pratar hon ju sydamerikanska .  Som i Miami då? Det ligger väl i södra amerika?  Miamiska då? Fast det låter som Vietnamesiska. Ligger det där? Eller? Va fan....

Ok. Detta lär inte bli en atlas!

Men känns inte boken jävligt färdigarbetad nu? Jag känner mig i alla fall färdigarbetad. Behöver nog en dusch.

Freddie ropade mot den mörkhåriga skönheten:

-          Waiten prinsessosa!  Wanna  dusch  me aber genau? Habla mucho spegeln? Se upp  for das duschenstången bara!

Freddie skickade till slut boken till sin förläggare men bokförlaget måste förlagt boken för den gavs aldrig ut.